Slottsbiografen

Historik

Invigningen 1914

Branschtidningen Biografen publicerade en artikel om Slottsbiografens invigning där bland annat UNTs invigningsreportage citerades och inredningen beskrevs i detalj.

Ur
Biografen
Organ för kinematografisk konst litteratur teknik och filmrörelse Nr 30, 21 december 1914
 
Slottsbiografen i Uppsala.
Hugo Plengiér är ett namn inom facket, som trots personlig försynthet och frihet från reklamjäkt och braskande utvärtes åthävor, anger en sedan många år målmedvetet energisk och framgångsrik förkämpe för filmkonst och filmkultur i vårt land.
Och den dusten har han bestått i  främsta linjen och på en högeligen exponerad post, ty snett emot universitetets praktbyggnad är hans lilla i yttre mening anspråkslösa Fyrisbiograf belägen, där han förstått att bereda kinematografien, även som nöjesfaktor, rum och andrum inom den bildningens och den traditionella kulturens värld och atmosfär, som vi alla veta endast så småningom och betvingad av erfarenheten finner sig i att unna den denna dess dag för dag allt bättre grundade rätt. 

En den rättvisa triumfens dag blev sålunda tvivelsutan för försäkringsinspektör Plengiér den 26 oktober detta år, då på kvällen Slottsbiografen i Uppsala högtidligt invigdes. Hela staden, icke minst representerad i sina kommunala och akademiska spetsar, var på premiären, berätta stadens tidningar. Invigningsprogrammets musikaliska del gjorde väl också sitt verkningsfulla inslag i feststämningen, ty näst filmintresset följer hos denne biografägare kärleken till tonkonsten nära i spåren. Men icke minst själva lokalens arkitektur och inredning blev avgörande för det goda helhetsintrycket av denna filmens succèsafton. I Hantverksföreningens högtidssal har nämligen filmkonsten i Uppsala fått ett hemvist, som vad trevnad och konstnärlig gedigenhet angår kan mäta sig med det bästa, som i detta hänseende bjudes någon bio i hela vårt land. Och då är att märka, att Slottsbiografen i Uppsala utgör en filmens gränsutvidgning, ty jämte den fortgår Fyrisbiografens arbete under samma direktion ostört vidare. 

Om Slottsbiografens lokal skriver i dagarna den kände konsthistorikern August Hahr i U. N. T. bl. a.:
Att emellertid även konstnärligt tillfredsställande nybyggnader på senare tider sett dagen i Uppsala, byggnader, för vilka också läget varit bestämmande, måste erkännas. Dit hör t. ex. K. F. U. M:s stora vackra hus vid åstranden med sin förnäma taksilhuett. Ett av de bättre nya husen är också Hantverksföreningens stora byggnad i hörnet av Drottninggatan och Nedre Slottsgatan, ett hus, som uppfyllt tomrummet mellan redan befintliga äldre av samma höjd som den monumentalare nykomlingen. Men även om dessa hus varit lägre, hade byggnaden i sin egenskap av hörnhus mycket väl kunnat haft sin nuvarande höjd. Gatuhusen och hörn mot öppna platser även i städer med en måttligt hög arkitektur tåla nämligen väl vid en starkare massanhopning, något, som vid en äldre stads successiva förvandling till en ny kan vara av en viss betydelse. 

Av de lyckligt inredd, och dekorerade lokaliteterna i nyssnämnda hus är det den stora fästsalen, som tilldrager sig den största uppmärksamheten, även i dess n. v. karaktär av teatersal, vilken vad bänkinredningen angår dock vid behov kan förändras. 

Salens väggar äro klädda med en hög träpanel i furu med till taket uppstigande breda pilasterpe1are, bärande takbjälkarna, allt laserat i en olivgrön färgton. Ena långväggen upptages av de stora rundbågiga fönstren, nu försatta med träluckor i grönlaserat furu. Ingången omges av en bred dörrinramning i dorisk stil med trekantigt gavelfält. Hela denna fasta träinredning erinrar slående om Vasatidens rumsdekorering, särskilt den på Gripsholm, vari träpanelning å murarna för köldens skull spelade den största roll, och som utfördes i den naivt antikiserande stil, som ger Vasakonsten ett så intagande behag. Här är nu renässansformerna mycket sparsamt använda. Någon dekorerande målning å panelen förekommer sålunda icke. Släkttycket är dock omisskänligt. 

Denna efter ritning av arkitekten Holmgren utförda trädekorering kompletteras så av en målad dekoration, takmålning på vit grund, utbredande sig över väggfält, tak och absiden eller nischen i fonden med dess plana bakre fält oeh dess avsneddade murar, omgivande den kantiga öppningen till den lilla scenen eller musikestraden. Målningen uppenbarar sig å varje åtkomlig yta. Ögat smekes genast av den diskreta färgverkan, som tillsammans med panelens färg bildar ett utomordentligt harmoniskt helt. Det torde ej finnas många offentliga salsinteriörer i vårt land vilka med så enkla medel ha uppnått ett så rikt och varmt helhetsintryck. Man anar nog här en viss riktning, som på senare tider i svenska kyrkor, slott och monumentalare hus i städerna vunnit spridning. Otvivelaktigt är det nämligen Filip Månssons arkaiserande dekorationsstil, som också här i sin allmänna syftning går igen, även om nu de utförande artisterna ha i detalj på ett originellt. sätt komponerat motiven.
Det ornamentala har komponerats och utförts av bröderna Lindgren i Uppsala, den figurliga delen — hantverkarbilderna i fyllningarna — härrör åter från Gusten Widerbäck. 


Den ornamentik, som här överspinner ytorna, är textil till sitt väsen och byggd på motiv från den urgamla svenska vävnadskonsten, med här och var en orientalisk påminnelse, ej underligt, då vår textila allmogekonst i långt tillbaka liggande tider påverkats av element från Orientens textilkonst. Huvudfärgen är ljusbrunt med ljusblåa och mörkblåa isättningar i mönstret mot vit botten. I de stora väggfälten mellan pilastrarna äro insparda sexkantiga fyllningar, upptagna av i grått och en och annan lätt anhringad lokalton utförda framställningar av 1500-talshantverkare vid sitt arbete, skomakaren, bagaren, målaren, snickaren, skräddaren, guldsmeden och krukmakaren. Vi se dem i bröstbild i sin resp. miljö. Genom det mera antydande framställningssättet ingå dessa bilder förträffligt som dekorativa moment i det hela. 

 
Ovan absidöppningen ses Uppsala stads vapenlejon, medan å ömse sidor emblemgrupper anbrakts. På de avfasade murarna uppstiga primitiva rankornament o. s. v. 

 
Ståtliga ljuskronor i smidesjärn och i form av stora korgar fullständiga denna dekorativa inredning, som gör ett ovanligt helgjutet intryck och dessutom till sitt uppslag och sin komposition är ett intressant prov på en verkligt svensk dekorationsstil med motiv från vår Vasakonst och vår inhemska allmogekonst originellt tillämpade samt utförda med en dekorativ känsla och sinne för helhetsverkan, som förtjänar allt beröm.

Pir Ramek

Stacks Image 10915